Korta analys av texten “‘Made in Switzerland – Swiss Landscape Architecture in the 20th Century” av Udo Weilacher

Efter att ha läst igenom texten nästan två gånger så ställer jag mig fortfarande lite tveksam till dess innehåll. Texten i sig tyckte jag var svår att förstå sig på vilket även gjorde att det var lite knepigt att svara på de frågorna som kopplades samman med texten. Det skulle varit bra om det funnits åtminstone en eller två bilder eller ritningar med för att få en bättre förståelse över vad det är frågan om. I vissa delar av texten kändes det som om det mesta handlade om diverse inflytelserika personers namn, samt löst förklarade uttryck om vart annat. Nog för att texten hade sina intressanta delar, men den skulle nog kunnat gjorts på ett lite bättre sätt, för den kändes “aktuell” men ändå inte, trots att den bara är fyra år gammal, så kändes det otroligt omoderna med denna långa rams av text, enligt min subjektiva åsikt lite lämnar läsaren med frågan “vad vill skribenten förmedla för budskap till läsaren och vad är själva meningen med texten”.

Men för att koppa texten ihop med själva uppgiften som var att svara på frågan hur landskapsarkitekturens utveckling kan kopplas ihop med texten och de föreläsningar vi haft gällande ämnet så var det svårt att jämföra de båda delarna. Föreläsningarna har till stor del gått u på att se på bilder samt mer berört landskapet ur ett historiskt perspektiv och mer “allmän” inte så landskapsarkitektur betonat och vinklat som det framkom i den här texten. Om jag skall vara ärlig hade jag lite svårt att känna igen mig i texten i förhållande till föreläsningarna. I texten nämndes inte alls själva landskapet på samma sätt som i föreläsningarna, där exempelvis synens på landskapet behandlades i till exempel frågan hur man förr i tiden såg på berg och dess symboliska betydelse. I texten lyfts landskapet mer fram som någonting skilt från själva landskapet och dess olika stilar som “heimastil/the nature garden/the good from” i kombination med att mest handla om trädgårds design ur ett ganska snävt spektrum och inte som den koherenta helhet som landskapsarkitektur faktiskt är.

För att svara på den andra frågan hur skribenten förhåller sig till landskapsarkitekturens utveckling så verkar det ligga en lite kritisk och ifrågasättande ton som fortlöper genom hela texten. Det framgår direkt i början med texten hur den “moderna” Schweiziska landskapsarkitekturen ibland gestaltas som väldigt formella, konventionella och lite ensidiga, i alla fall vad det gäller växtligheten. Vilket blir en ganska starkkontrast till det så kallade “natruliga” landskapet som man finner i landet. I texten nämns det miljömedvetna landskapet och som någonting som skribenten tror på samt ser som någonting växande. Det var ett intressant stycke och någonting som jag personligen höll med om hur man på sätt och vis åter igen, som man gjort förut vill få tillbaka naturen, men med en lite “modern” tvist och mer försöka kombinera det moderna, urbana och naturliga på ett hållbart och sammanhängde sätt istället för åtskilt.

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *