Föreläsningen den 13.2.2017

Detta var den sista föreläsningen för min del, eftersom jag har en annan kurs som börjar i mitten av Mars. Den sista föreläsningen var enligt min mening kanske den som jag gillade mest, efter som den kändes fräschast och mer aktuell än de tidigare.

I början av föreläsningen visades lite målningar och skisser över landskap i Schweiz av diverse konstnärer och de föreställde inte bara berg utan lite “andra” typer av landskap som man även finner i Schweiz. Det jag började fundera arbetet som man satt på att framställa dessa verk jämfört med hur lätt det är idag. Idag kan man med sin mobil enkelt ta en bild över en liknande plats, lägga på x-antal filter, kanske redigera den en aning och vips så har men nästan en liknande verk, som det säkert tog flera timmar eller till och med dagar att göra förr i tiden.

Ett underliggande sidotema var järnvägen som tog upp en del av föreläsningen och vilken roll den haft för Schweiz. Det kom fram att den byggdes tack vare engelsmännen i mitten av 1800-talet. Man kan verkligen fascinera sig över hur man redan då lyckades genomför komplicerade ingenjörs konstruktioner och vilka utmaningar det inte minst sagt utmanande landskapet ställde på ingenjörerna. Men man kan även fråga sig hur man kom på tanken att dra ett järnvägsnät genom detta område där det på vissa ställen råder enorma svåra förhållanden i fråga om höjdskillnader och topografiska variationer. Men man kan vara glad för att det gjordes då eftersom man i dagens läge väljer och har möjligheten att göra det på lite andra sätt än vad man då gjorde. Exempelvis förr så drog man på vissa ställen själva järnvägen över och genom bergen, medan man idag kan och hellre säkert föredrar att dra den genom bergen.

 Under föreläsningens gång visades det et flertal bilder från en så kallad “turist järnväg”, som mest enbart byggdes för att kunna beakta själva landskapet. Detta tycker jag själv var ett underhållande sätt att förhålla sig till landskapet som en sorts turistattraktion och samt göra det till en sorts attraktion. Landskapet är ju väldigt utmanande och det skulle med stor sannolikhet vara både tuffare och betydligt svårare att försöka se landskapet i den mån och utsträckning som man kan göra tack vare järnvägen. Men åter igen kan man ställa sig lite kritisk till att bara bekvämt sitta i en kupé och se ut över landskapet, medans det skulle vara en helt annan upplevelse att vandra om kring i det. Dessutom sätter ju järnvägen sina spår i landskapet och påverkar helhetsintrycket ganska mycket på sina håll, med diverse broar och tunnlar. Men idén med att jämföra det lite med en sorts annorlunda berg och dalbana, där landskapet är i fokus var en intressant tanke. Själv skulle jag ändå kanske föredra att vandra eller åka skidor i dessa fantastiska landskap, fast det skulle nog och andra sidan vara häftigt att någon dag testa på den där turistjärnvägen, kanske när man är äldre och inte orkar gå så mycket.

Föreläsningens andra del handlade till viss del om hur Schweiz lyckats marknadsföra sig själv som land och det var intressant att höra hur orsaken till varifrån själva “lyxiga” kontexten vuxit fram. Under föreläsningen kom det fram att det kan ha gjort med att den rika övre klassen för länge länge sedan lämnade barn där när de reste runt i Europa. Överlag var det spännande att verkligen fundera över hur väl landet lyckats med att sprida en sorts bild av sig själv som detta exklusiva, eftertraktade, rika, välmående och vackra land. Jag älskar Finland som land, men man skulle kanske kunna ta lite exempel från andra länder exempelvis Schweiz när det gäller marknadsföra sig, nog för att man på senare tid börjat göra det, men det skulle absolut kunna spridas och bli ett minst lika starkt varumärke som Schweiz om man bara skulle investera på det och göra det på rätt sätt. Finland har också fantastiska landskap och underbara natur, så varför inte? Pluss en levnadsstandard som är så hög att det verkligen skulle vara någonting som skulle gå att lansera på samma sätt som Schweiz gjort. Kanske skulle det kunna vara “Finland det nya Schweiz” eller “Finland nordens Schweiz”.

Här i slutet av detta inlägg tänkte jag bara lägga fram lite tankar gällande kursen:

Först tycker jag att den här delen av kursens studiepoängs motsvarighet är lite lustig, eftersom föreläsningar, blogg, samt seminariet endast resulterar i 2 studiepoäng. Subjektivt tycker jag att det åtminstone skulle kunna ge 3 studiepoäng i förhållande till arbetets mängd.

För det andra tycker jag det är lite bekymmersamt med hur studiekurserna är upplagda på landskapsarkitekturs sidan. Eftersom det i princip inte alls den här våren ordnad någon studio som har med planering och design att göra, vilket gör att det blir svårt att få det att gå ihop med sitt diplomarbete om det är det som man är intresserad av, som fallet är i mitt fall.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *