Människans kulturella arv i en trädgård (25.10)

Under en diskussion om olika artiklar från böckerna Nature and Ideology och Enviromentalism in Landscape architecture dök det upp många intressanta ämnen. Jag kommer främst att fokusera på de kulturella aspekterna eftersom jag själv läst artikeln Wild Gardens and the Popular American Magazine 1890-1918 av Virginia Tuttle Clayton, en av artiklarna ur boken Nature and Ideology.

Min sammanfattning av det vi diskuterade är att den natur vi känner igen är en del av vår identitet. Den natur vi räknar som ”vår egen” kan fungera som en inkörsport i våra liv, för att presentera de ideologier vi anammar. Ett enkelt exempel är en välstrukturerad, slipad trädgård med regelrätt beskurna träd, trimmade häckar och rensade rabatter. Här finns inte plats för en vissnad blomma eller en murknande gren. Det är knappast bakgården till ett förfallet höghusområde. Den representerar troligtvis ett folk eller en institution med struktur och ordning. Vi vill känna att den omgivning vi kallar vår, representerar oss.

Vilket leder mig in på följande iakttagelse som gjorts av flera kursdeltagare, som alla läst olika artiklar. Trädgården användes som ett verktyg i spridandet av nationalistiska och till om med rasistiska tankar. Virginia Tuttle Clayton tar upp invandringen till Amerika i förhållande till trädgårdsanläggning och invandrarfientliga påståenden om att endast så kallade infödda amerikaner kunde förstå sig på ursprungsarternas skönhet. Synnerligen rasistiska tankar och påståenden som knappast hade publicerats i nutid.

Det framkommer även att något som lyfts upp i ovannämda artiklar är bevarandet av naturen. Ingen mindre än President Roosevelt var intresserad av att bevara ursprungsarter genom att använda dessa inom trädgårdsanläggning. Och han var inte ensam. En populär trend var att anlägga en så kallade vild trädgård på sin egen tomt eller bakgård, där ursprungsarter skulle användas, för att öka spridningen av dessa och på så sätt försöka garantera arternas överlevnad.

Avslutningsvis vill jag påstå att det då, nu och alltid varit en del av människans natur att låta sina tankar och värderingar på något vis avspeglas i allt det hen rör eller gör. Var sig det är en, bok vi skriver, kläderna vi bär, bilen vi kör eller landskapet vi kallar vårt.

 

 

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *