Landskapsarkitektur- ingen bekväm konstform. (11.10)

I följande blogginlägg kommer jag att diskutera landskapsarkitektur som konstform. De utmaningar samt möjligheter ett landskasarkitektoniskt objekt kan tänkas stå inför.

Landskapsarkitektur som konstform är ett väldigt brett koncept och har således oändligt med utmaningar och möjligheter.

För enkelhetens skull, låt oss jämföra ett landskapsobjekt som konstverk med en tavla. En konstnär som vill förmedla en känsla och ett budskap med hjälp av en akvarellmålning har en kanvas, färger och sin själ. Genom att komponera färger i valda former med olika penseldrag kan hen framföra sitt budskap i en tvådimensionell tavla.

Sedan har vi landskapsarkitekten. En fysisk, geografisk plats med dess former, färger, dofter och övriga intryck. Eventuellt en mängd av befintliga material som skall bevaras, exempelvis träd och buskar, stenar och andra ytor, vatten, gräs, mossa. Djurliv. Människor. Listan är oändlig. Dessa är eventuella befintliga element. Sedan skall landskapsarkitekten omforma detta till något nytt genom att bevara, ta bort, eller tillägga, för att skapa sitt konstverk.

Låt oss sedan ställa frågan, vilka är de största utmaningarna jag står inför då jag vill skapa i form av landskapsarkitektur?

Till att börja med kan vi diskutera publikens kunskap om målet, eller bristen på kunskap. Ett landskap kan berätta mycket men inte allting. Kunskap kan ibland vara avgörande för att publiken skall förstå syftet med verket. Vet de varför? Låt oss ta ett så utslitet exempel som ett öppet fält med vildvuxet gräs, ett gammalt järnvägsspår som inte längre används. Sönderfallna byggnader eller egentligen bara spillror av dem, tegelhögar. Innan det en metallport med en välkänd text som inte undgått någon. Vi vet alla var denna plats finns och de där ödesdigra fälten och spillrorna av byggnader berättar oändligt många historier eftersom vi alla vet. Vi vet varför, vad, när och hur. Och allt det vi vet gör vår upplevelse av ovannämda landskap.

Ett landskap förändras konstant, ett faktum som inte går att komma ifrån. Vi kan underhålla, sköta, trimma och slipa men det förändras oavsett vad vi gör eftersom allting levande förändras varje sekund. Väder och vind hjälper till på traven och samma version av verket går inte att uppleva från en dag till en annan. Inget är bestående.

Och de största möjligheterna med att skapa landskapsarkitektur som konst? De jag just räknat upp. Utmaningarna och möjligheterna är desamma. Oavsett vilka detaljer jag räknar upp, kommer en utmaning samtidigt att vara en möjlighet. Med oerhört mycket utmanigar, arbete och ansvar kommer lika mycket möjligheter, rikedom och framgång. Ett landskapsarkitektoniskt verk som anses lyckat av sin skapare, har förmodligen genomgått väldigt många morgångar och mycket hårt arbete för att uppnå sin framgång. Och det är enligt mig charmen med landskapsarkitektur, att man verkligen måste jobba hårt för att lyckas. Det är en obekväm konstform för en hård arbetare. Och när man väl lyckas, lyckas man väl.

Linda, landskapsarkitekturstuderande och konstnörd.

 

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *