Flamängen (Leimuniitty) i Hagalund, Esbo, har återfått sin forna glans då man i de nya planerna av parken, restaurerat befintliga element ur landskapsarkitekt Jussi Jännes planer från 1959.
Jussi Jännes handstil har präglat landskapsplaneringen av Hagalund från femtiotalet till modern tid, då man även idag allt mer valt att respektera och bevara den så kallade trädgårdsstadens ursprungliga anda. Under sin tid som landskapsarkitekt stod Jännes för 80 olika planeringsobjekt i Hagalund.
Flamängens öppna stora gräsfält ger i sin enkelhet en känsla av frihet och ger utrymme för rörelse, här finns det plats, för alla. Jag kan dock inte låta bli att fundera på det finska, väldigt varierande klimatet, och frågar mig själv om denna stora, öppna park är en plats lämpad för vistelse under alla årstider? Kanske inte.
De öppna stora ytorna möjliggör dock de stora, kraftfulla planteringarna. Ibland handlar det om kvantitet, go big or go home! Det här är rätta platsen för massiva planteringar där en enkel planta hade haft lite att komma med. Men tillsammans i en grupp på hundratals plantor av samma sort har de mycket att säga. De enkla, för Hagalund karakteristiska formerna kan urskiljas på håll i dessa grupper av växter, planerade så att blomsterprakt och färg äger rum från tidig vår till sen höst.

Bild: Leimuniitty, worldorgs.com.

Vatten är också ett centralt element i den förnyade parken. En konstgjord å har skapats för att hantera eventuella översvämningar från viken intill. Den praktiska funktionen är knappast något en tänker på, då man vid skymningen kan sätta sig på de intill liggande trapporna, som i publiken av en amfiteater, för att beundra skådespelet av vatten och ljus.