Tredje föreläsningen, synapser och signalsubstanser

Det första som togs upp på föreläsningen (20.3) var aktionspotential. Detta fann jag intessant och lätt att lyssna på eftersom jag på hösten gått en kurs i fysiologi och  där lärt mig en del om det. Det är ändå alltid bra med repetition och att lära sig lite till om nåt.

Aktionspotentialen framskrider i nerverna och förmedlar information från olika delar av kroppen till målcellerna. Den framskrider längs med aktiverad cellmembran och uppstår då membranpotentialen överskrider tröskelvärdet. Aktionspotentialen startar i axonets rot. Då tröskelvärdet överskrids öppnas spänningskänsliga Na-kanaler och Na-joner strömmar in i cellen. Efter en liten stund öppnas K-kanaler och K-joner strömmar ut ur cellen. Då Na-kanalerna stängs strävar K-jonerna efter jämvikt  vilket leder till att membranpotentialen åter sjunker. På det här sättet fortskrider aktionspotentialen. Jag tycker det var viktigt att skriva om det eftersom jag själv haft svårigheter i att lära mig och komma ihåg hur det går till.

Det talades även om saltatorisk fortledning på föreläsningen, men detta behandlades även i veckouppgifterna så jag tar inte upp det desto mera här, annat än att det är ett sätt för aktionspotentialen att framskrida betydligt snabbare än utan den saltatoriska fortledningen. Detta sker i en myeliserad axon som har s.k. Ranviers noder.

Då aktionspotentialen har nått axonets ändå måste det ändras till en kemikalisk signal. Känsliga Ca2+-kanaler öppnas och frigör signalsubstans som hjälper signalen att ta sig vidare till nästa cell. De kemikaliska synapserna är på många sätt formbara då det gäller t.ex. anpassning, inlärning och minne. Det finns även elektriska synapser mellan celler och dessa kallas för “gap junctions”.

Detta var det som jag fastnade bäst i min egen hjärna. Sedan talades det ännu en stor del om olika signalsubstanser. Några exempel på dem är glutamat, GABA, glysin, acetylkolin, dopamin, noradrenalin och serotin. Signalsubstans omsättningen inkluderar syntetisering, förvaring, frigörelse, post-synaptisk påverkan och avslutande av påverkande. Post-synaptisk potential (EPSP) som uppstår av en aktionspotential och en synaps kan inte orsaka en till aktionspotential i målcellen utan måste summeras. Det kan ske på olika sätt.

Föreläsningen behandlade även en hel del annat, men för att detta inte skall bli enormt långt plockade jag ut det som jag förstod mest av och som jag tyckte var intressant. Dessa två saker hänger antagligen ihop lite. Nu har jag i varje fall lärt mig om dessa saker och tror att det hålls i minnet lite längre tack vare denna repetition.