Tankar kring Höganäs stadshus omgivning

Som uppgift i kursen i nutida landskapsarkitektur fick vi att analysera och skriva om Höganäs stadshus omgivning på basis av några bilder. Till en början var det svårt att få grepp om hur gården såg ut, men så småningom började bottenplanen klarna. Det märktes ändå att Malene Hauxner, vars beskrivning och tolkning av stadshusets landskapsarkitektur vi sedan fick jämföra våran egna med, hade besökt platsen och därmed hade en mycket klarare bild av hur det hela såg ut påriktigt. Hennes beskrivning är bedare och mer detaljrik, med bl.a. olika trädslag nämnda.

Däremot är våra tolkningar av gårdens uppbyggnad ganska liknande. De rektangulära formerna, klara riktningarna och planen samt  den allé liknande ingången är saker vi båda tagit fasta på. Även hur träden bildar tak och häckar och byggnaderna väggar för innergården är något jag får läsa om på nytt i Hauxners beskrivning, även om hon ännu vidareutvecklat detta och beskriver hur det ger upphov till en serie av rum.

Men kan man skilja på beskrivningar och tolkningar? Lätt blandas de i alla fall ihop till en oskiljbar helhet, där beskrivningarna präglas av beskrivarens tolkningar och tolkningarna av hur objektet beskrivs. Så även om beskrivningar kan anses vara fakta, som trädslag, växtarter, former och placeringar och tolkning det man utgående från det egna kunnandet och erfarenheter anser dessa faktorer ge upphov till, alltså starkare bundet till känslor, så är alltså alltid redan beskrivningen i sig en tolkning, vad har beskrivaren tolkat som det viktiga värt att beskriva.

Iblan tycker jag att analyser kan kännas lite onödiga med tanke på hur mycket egna tolkningar och bedömningar de innehåller.  Men sist och slutligen var ju min och Hauxners beskrivning och tolkning av stadshusets innergård rätt så lika, tolkningar är kanske inte bara humflum trots allt.