I konstens fotspår – landskapsarkitekturen nästa?

Efter att har googlat lite på bioart  är min uppfattning den att  biokonst är en konstform där man uttnytjar bioteknik och andra vetenskapsgrenar för att skapa konst. Ja, i viss mån kan man väl kalla det levande konst, beroende på var man drar gränsen för levande/icke levande.

Men som alltid då vi handskas med liv uppstår det en etisk problematik. Är det att det är möjligt ett tillräckligt motiv att t.ex. skapa en lysande kanin, som det tas upp i Svenska Dagbladets artikel “Lysande kanin – därför att det är möjligt”, eller är det rätt att leka med gener i konstens namn? Eller är det t.ex. mera berättigat att experimentera med djurs liv vid medicinforskning, där man kan få ett användbart konkret resultat, än för att skapa ett konstnärligt verk? Ger konsten oss något lika värdefullt, är det värt uppoffringen? Alla dessa frågor kan man vara av olika åsikt om, men är det då inte det som är det centrala i konsten? Att väcka uppmärksamhet, frågor och debatt?

Biotekniken är enligt en del vår framtid, tydligen så även inom konstens värld, och detta har en logisk förklaring. Bioteknik fascinerar för att det är  nytt och fullt av möjligheter. Nyfikenheten är stor och användningsområdena ännu oupptäckta. Men har människan rätt att försöka leka gud på detta sätt är det många som frågar sig. Ja, det beror väl på vad man tror på, men klart är i alla fall att man i så fall även får bära ansvaret för följderna.

Men vad har då detta att göra med landskapsarkitektur? Ifall landskapsarkitekturen nu ofta är lite långsam i svängarna men följer konstens trender med en liten fördröjning kommer ju även biotekniken snart vara en central del av landskapsarkitekturen. Kanske kan den redan anses ha satt in en fot på detta område med parker som samtidigt renar vattnet och dylika konstruktioner. Att kunna utnyttja den kunskap vi får via bioteknik och annan vetenskap kommer sannolikt vara allt mer viktigt i framtiden, en kombination av nytta och nöje. Men kan det också gå för långt? Kommer vi att planera växter efter vår plan, vad händer om dessa artificiella arter sedan sprider sig till naturen, vad har de för effekter som vi inte är medvetna om? Kanske består framtidens park av självlysande träd?!

Nytt och obekant ger både faror och möjligheter. Förhoppningsvis är det ändå nyfikenheten som vinner och ger upphov till något enastående, men ytterst viktigt är det även att försiktighet iakttas, det är ju ändå vår framtid som står på spel.