Fossar de la Pedrera – innan eller efter stormen?

Under kursen fick vi som sista bildanalys analysera Fossar de la Pedrera i Barcelona. Denna gång fick vi även mer bakgrundsfakta om platsen i fråga, en minneslund för avrättade katalonska aktivister. Till skillnad från de tidigare gångerna var tanken nu att inte endast beskriva det man ser utan även tolka vad det har för effekt eller budskap, något som kan ses och uppfattas väldigt olika beroende på bl.a. ens egen bakgrundskunskap och person.

Minneslunden är placerad i ett gammalt stentag på södra sluttningen av en kulle, alldeles intill ett industriområde. Den slingrande stigen upp mot minneslunden består av åtskilda stenar som bildar låga breda något ojämna trappsteg. Den begränsas av en vägg av hög vegetation och en stenmur på andra sidan som tillsammans håller besökarens blick borta från omgivningen och ger denne en möjlighet att fokusera på färden uppåt.

De ojämna trappstegen övergår sedan till en bred, jämn, ljus stentrappa i tre nivåer där varje platå börjar med en jämn rad av pelare. Intrycket är ordnat och skarpt, raka linjer och enhetliga material. På platåerna mellan trapporna reser sig olika stora träd slumpmässigt utspridda. De sluter trappan till en skyddad skuggig helhet, en port mellan två världar. En port som måste passeras där strikt disciplin och slump möts.

Efter den sista pelarraden öppnar sig sedan ett öppet av stentagets branta väggar omringat utrymme. Graven består av en stor grön gräsmatta där ängsblommor fläckvis spritt ut sig omringad av låga bänkar. Allt är lugnt, lågt och stilla. Det isolerade utrymmet ger tystnad och möjlighet till eftertanke och att själv finna lugn. Jag kan tänka mig att det skulle vara en mäktig känsla att stå där ensam, i tomheten, i lugnet innan stormen.  Men jag kan inte riktigt bestämma mig, är det en storm på väg? Kanske är detta lugnet efter sormen, där det som hänt bearbetas och accepteras som historia, en plats där de utsatta kan finna frid.

Det som får mig att tveka är den lilla upphöjda avsatsen intill sandplanen på sidan av gräsområdet. Pergolan som avskiljer den från det stora platta området är mycket rå, en enkel struktur byggd i metall. Är det en länk till det intilliggande industriområdet eller symboliserar det, som någon tidigare föreslagit, de gevär som riktades mot de som skulle avrättas? Och vattendammen bakom pergolan är den en till bit av miljön där utanför, det intilliggande havet och hamnen, ochvarför skulle dessa i så fall vara medtagna hit upp som en del av minneslunden? Hos mig väcker det en bild av att omvärlden står och ser på, vid sidan om, avskiljda, passiverade. Vi har en möjlighet att röra oss dessa världar emellan, en smal trappa, rätt osynlig och undangömd, en port. Men en port kräver mod och förberedelse. Det är inte alla som vågar passera där igenom, snarare undantag än regel. Så omvärlden fortsätter titta på.

Platsen och helheten väcker tankar och känslor, berättelser. Men vilken är den rätta? Antagligen finns det en detaljrik helhetstäckande tanke bakom minneslundens uppbyggnad men hur jag än försöker kommer jag inte kunna tolka varje detalj rätt. Kanske är det inte så viktigt. Viktigare är det att dessa tankar och tolkningar kommer till och finns. Därmed får vi alla en egen upplevelse, ett äventyr som är personligt och unikt, det ena det andra mindre likt.