Föreläsning 5, syn- och hörselsinnet samt rörelser

Föreläsningen behandlade syn- och hörselsinnet och hur information som de ger upphov till behandlas i centrala nervsystemet. Det tog också upp hur rörelser produceras och  hur man kan undersöka hjärnan med olika metoder. Jag tänkte koncentrera mig på några saker från föreläsningen som jag tycker var intressanta och som jag känner att jag behöver repetera.

Örats olika delar, och i ordning enligt hur ljudet passerar är ytterörat,  yttre hörselgången, trumhinnan (sätts i vibration av ljudvågor),  innerörat dit ljudet förs via de tre hörselbenen hammaren, städet och stigybygeln och till sist det ovala fönstret som sitter i ändan på hörselsnäckan. Hörselsnäckan är uppbyggd av olika membran täckta med sinneshår som sätts i rörelse. Rörselen registreras av de Cortiska organen som sedan skickar vidare signalen till hjärnans hörselcentrum via hörselnerver. Människoörat kan höra frekvenser mellan 15 och 20000 Hz och i vardera öra finns 28000 st hörselnervers axoner.

För att vi ska kunna se är det flera saker som behövs. Till först måste bilden träffa rätt på näthinnan, sedan behövs ett klart medium samt integritet mellan näthinnan, synnerven och hjärnan. I varje öga finns ungefär 100 miljoner receptorer och ögat kan registrera både färg och djup. Då ljustrålen träffar ögat bryts den av hornhinnan och en lins och projiceras sedan på näthinnan som finns längst bak i ögat. De celler som finns på näthinnan är fotoreceptorer som brukar delas upp i tappar och stavar. Tapparna registrerar färgerna rött, blått och grönt medan stavarna registrerar ljus. Synnerven transsporterar signaler från ögat till synnervskorsningen (ett optiskt kiasma), därifrån far signalen vidare till bakre hjärnbarken där signalen tolkas.

Övriga saker som togs upp på föreläsningen var, som jag redan tidigare nämnde, rörelser, hur de uppstår o.s.v. Det är muskelfibrerna som möjliggör rörelse då de drar ihop sig och tvärtom. Även hur vi känner av smärta och reagerar på den togs upp. Då vi t.ex. stiger på en spik går det med nerverna signaler till ryggmärgen som reagerar med att aktivera muskler i benet som drar bort foten. Vi har även s.k. rytmgeneratorer som gör det lätt för oss att gå eller springa. Rörelsers koordination och timing regleras i lilla hjärnan. I lilla hjärnan finns det lika mycket celler som i hela övriga hjärnan. Hit kommer information från hjärnbarken, från musklers och senors receptorer och från huden. Störningar i lilla hjärnan kan ge upphov till balanssvårigheter och att påbörja eller avsluta en rörelse.

Vi fick också höra om olika sätt att undersöka hjärnan och se vad som händer i den. Detta var till en del samma som vi redan hört om på exkursionen till Biomag i mejlans så jag tar inte upp det här. Det som jag tycker skulle ha varit bra är om vi hade haft den här föreläsningen före exkursionen, fastän detta inte var en stor del av den här föreläsningen heller. Förövrigt tycker jag att det var en ganska yr föreläsning med dålig konstruktion, den kändes lite osammanhängande då det hoppades från en sak till en annan mycket snabbt.