Asiantuntijaluento nro 4

Den fjärde föreläsningen hölls, i likhet med de två föregående föreläsningarna, av Tuomas Haltia. Föreläsningen inleddes med en fortsättning på den föregående föreläsningen om enzymer. I denna behandlades lysozymer samt katalysatorernas inverkan på reaktionshastigheten. Även om genomgången av dessa stundtals kändes rätt ytlig så svävade föreläsaren i vissa delar aningen för djupt in på området användandes av en terminologi som kändes aningen främmande. Detta gjorde att det även denna gång tog en stund in på föreläsningen innan vi kom in på det egentliga ämnet.

Då kapitlet om enzymer var färdigbehandlat gick föreläsaren in på det som dagens föreläsning egentligen skulle handla om, nämligen proteinsyntesen. Detta inledde han med att i stort berätta om vilka mekanismerna denna består av. Han behandlade detta steg för steg med klara och redogörande bilder vilket gjorde att vi som åhörare lätt kunde följa med i föreläsningen. Vi fick även se två filmer, vilka visade de olika stegen från transkriptionen till translationen. Dessa filmer var båda animerade.  Translationen var någonting som det lades extra stor vikt vid under föreläsningen och denna redogjordes klart av den ena utav filmerna. Filmerna som visades var ett bra komplement till bilderna och det övriga som föreläsaren berättade. Att i levande bilder så pass enkelt få se hur det ”verkligen” fungerar är ett bra inlärningssätt då texten på föreläsningstransparangerna och det som sades muntligt ibland kändes lite diffust.

Ytterligare kan sägas att dagens föreläsning till det hela var riktig intressant samtidigt som den kändes rätt ytlig då en hel del av den teori som behandlades var gymnasiekunskap, men att uppfriska minnet samt tillägga lite nya detaljer gör ju bara att det fäster sig bättre. De som var bra var att föreläsaren ett flertal gånger berättade bakgrunden och historian bakom vissa saker samt hur teorin kan tillämpas i verkligheten.  Någonting som däremot var aningen störande var att han kunde sväva ut över ämnet och gå lite för djupt in på enskilda detaljer. Växlandet mellan ytlig och ingående behandling gjorde att det i vissa fall var svårt att få en uppfattning om vad som var viktigt och mindre viktigt.