När kursen började var jag lite orolig att jag skulle ta saker föregivet bara för att jag är svenskspråkig. Snart efter det här kände jag harm över att “varför började jag inte studera i Sverige” (vilket var ett alternativ för mig efter gymnasiet jag funderade på).

Känslan att det fann en risk för att ta saker föregivet försvann snabbt. Det finns allt för mycket som jag inte vet och förstår om vårt kära grannland. Och nu i förberedandet av veckouppgift 2 har jag konstaterat att det är givande att kunna jämföra Finland med Sverige, istället för tvärtom (så som jag skulle ha gjort om jag skulle ha studerat i Sverige). Finlands system och bestämmelser är en förståelig referenspunkt när man lever i Finlands kultur. Skulle jag studera i Sverige och försökt jämföra Sverige med Finland skulle jag inte ha kommit långt för jag skulle ändå inte ha förstått finskan.

Men Sveriges kultur och förhållande till landskapet är ännu lite oklart för mig.

Vi har fått lite första inblickar i Sveriges kultur via veckouppgifterna, workshoparna och föreläsningarna. Min första tanke efter och under presentationena av veckouppgift 1 var dock att “hjälp hur skiljer sig det här egentligen från den finska kulturen, det finska skildrandet och förhållandet till landskapet?”. Sen tänkte jag att jag har säkert läst för lite finsk litteratur för att förstå skillnader, att jag har för svag inblick i finsk kultur. Men! Sen undersökte jag andras inlärningsdagböcker. Jag är nog inte den enda som dragit starka paralleller mellan den finska och den svenska natur- och landskapskulturen. Eetu fann bl.a. sin bok väldigt “nordisk” och “kall”, rentav finsk. Nea nämnde också hur hon glömde att hon egentligen rörde sig i Sverige och inte i Finland i sin litteratur.
Så, med andra ord, har nog Finland & Sverige en liknande syn på landskap och naturen.

Därav tror jag också att skriva min skriftliga forskning om ett tema (Skärgårdslandskap) som jag redan är mycket bekant med i Finlands kontext blir optimalt för mitt inlärande.

En karta jag gjorde över gamla fiskeläger i Södra Sverige under analysskedet i studiokursen om produktionslandskapet Östersjön i höst. Kul att några av dessa också syndes i presentationen av Ålevangeliet.

Och så en kort personlig insikt: Jag är finsk även fast mitt modersmål är svenska. Att jag kan svenska gör inte att jag direkt förstår svensk kultur. Knepigt!