Naturen som resurs

Jag har snart läst klart Hemsöborna från 1887 av August Strindberg, och förhållandet till naturen handlar i denna tid och i denna text mycket om vad naturen kan ge människorna. Det finns ett textstycke där drängen Carlsson tittar ut över landskapet på Hemsö och ser värdet i ängarna, i skogarna och i djurskötseln. Drängen ser alla möjligheter till att utnyttja naturen och landskapet runt sig, för det är på det de livnär sig på.

I slutet av dagens session nämndes det svenskarnas relation till naturen inte alltid har varit  särskilt försiktigt eller känslig. Jag läste lite mera om det Döda Fallet på länsstyrelsen i Jämtlands läns sidor och mycket riktigt så skedde denna naturkatastrof också för att kunna utnyttja naturens resurser till fullo. En vattenkanal byggdes för att timmerflottningen inte kunde gå igenom Storforsen, för där förstördes stockarna i det skummande vattenfallet. I Indalsälvens vårflod 1796 steg vattennivån i Ragundasjön så att den nådde den nya kanalen och bröt igenom grusbarriären som byggts, och sjön rann ut i den nygrävda flottleden. Indalsälven fick ett nytt lopp. Området som uppstod när sjön tömdes blev omfördelad som ny odlingsmark. 1964 blev området dock ett naturreservat, som nu också har t.ex. en utomhusteater och en restaurang.

Bild från dodafallet.se

Stora Kopparberget, Tiskasjöberg eller Falu gruva, som också nämndes som ett exempel på svenskarnas relation till naturen fick en intressant kommentar av Carl von Linné redan 1734: “Detta är Sveriges största under, men fasligt som Helvetet självt”. Från Kopparbergets hemsida. Lite oklart är det ju förstås om Linné tycker att det är fasligt pågrund av de rådande arbetsomständigheterna (flera arbetare miste sina liv i ras och fallolyckor) eller på grund av exploaterandet av naturens resurser.

Synen på naturens värde har säkerligen förstärkts av Sveriges historiska maktroller. Krigen krävde både pengar och råvaror, och bistods till kronan via skattebetalningar av de båda. Effektivisering av t.ex. malmutbrytningsmetoder bidrag till Sveriges position som stormakt. Sverige hade en betydande roll i Hansan och var ett rikt land, för att de hade mycket naturresurser att utnyttja.

Rasen i Falu gruva orsakades av girighet och rovdrift. Hård brytning orsakade fler och större ras. Bild från falugruva.se.

Synd nog kommer jag inte ihåg var jag läste det här, men någonstans läste jag att “historiskt har en skog inte haft ett värde förrän den huggits ner”. Det här kan lätt iakttas i Mellaneuropa… Men förmiddagens skogsbeståndskartor påpekar annat i Sverige och Finland. Har det ekonomiska behovet att utnyttja naturens resurser trots allt skapat ett cirkulärt tänkande i Sverige och Finland?
Men, i Hemsöborna ojar sig drängen Carlsson över att många sträckor låg i träda och påpekar att det är ålderdomligt och varför göra så när man kan ta gröda varje år istället för vartannat.
Detta kanske gällde detta icke-intensiva jordbruk på den tiden men har lett till utarmande av jordmånar i vår tid…

1 thought on “Naturen som resurs

  1. Tuulia Nikula

    Hei tosi mielenkiintoista, että sinulla oli luettavana tuo August Strindbergin teos! En muistanut enää, mutta tämä avasi uusia mielenkiintoisia näkökulmia, täytyy käydä lukemassa kirjaesittelyäsi! Törmäsin kirjailijaan viikkotehtävä 3:ssa, kun teoksessa The Architecture of Landscape todettiin “even during the nineteenth century, well-known Swedish authors such as August Blanche and August Strindberg had engaged this major problem in their writings to simulate discussion.” (sivu 5) Tekstissä viitataan Ruotsin kaupunkialueiden heikkoon terveystilanteeseen, tautiepidemioihin jne, jotka inspiroivat kirjailijoita ja siten vaikuttivat osaltaan funktionalismin syntyyn myöhemmin. Lukemasi teos taitaa olla kirjailijan aiempaa tuotantoa, mutta mielenkiintoista huomioida kirjailijan näkökulmien ja yhteiskuntaan vaikuttamisen matka kirjallisen tuotannon avulla!

    Reply

Leave a Reply to Tuulia Nikula Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *